Mimmi’s Blog

Det är inte så ofta jag hör någon säga att det är tråkigt att åka tåg. Tåg är inte tråkigt. Jag åker ganska ofta mellan Sverige och Norge och jag gillar det. Det gör mig inget att det mest är ganska gamla och risiga tågvagnar men det förvånar mig att det inte går några moderna snabbtåg mellan Stockholm och Oslo! Jag är övertygad om att det skulle vara ett alternativ för många som flyger i stället. Numera har jag en dator med 3G-modem också så jag kan surfa fritt så länge jag är på svenska sidan. Utom i Värmländska ödemarken

Jag har lärt mig att vara rätt klädd - tröja eller varm schal är ett måste men det är lika viktigt att ha t-shirt under. Det är nämligen lika stor risk att det är varmt och svettigt som att det drar om öronen. Och även om jag mest nöjer mig med kaffe och plastförpackad Delicato-boll så går det faktiskt att köpa både vin och öl i kiosken

Jag kan sitta länge och titta ut i det ändlösa landskapet. Låta tankarna flöda fritt. Vem bor i husen jag ser? Vad gör de just nu? Hur många tåg kör förbi här varje dag? Hur kan det vara så grönt på fälten redan i mars? Och skiftar det inte redan lite i björkarna? Vilket mysigt torg. Vad kan den här orten heta? När jag var barn var min högsta önskan att få sitta framme hos lokföraren och titta framåt spåret, jag var så nyfiken på hur det kunde se ut. Men det fick jag aldrig göra.

När jag åker tåg tänker jag alltid på ett kortspel som jag hade en gång för länge sedan. “Sveriges städer” - min främsta källa till Sveriges geografi. Man skulle samla på landskap. På varje kort stod oftast två städers namn, typ Örebro - Kumla, Katrineholm - Flen, Karlshamn - Sölvesborg osv. Gotland var bäst för där fanns bara ett kort - Visby. Jag har aldrig varit i Sölvesborg men jag har alltid vetat att det ligger i Blekinge nära Karlshamn - där jag inte heller har varit Flen har jag bara sett genom tågfönster men jag vet att det ligger nära Katrineholm i alla fall.

Ursäkta att min blogg ser lite konstig ut just nu. Jag har uppgraderat till en färskare version av WordPress vilket gick över förväntan bra. Text och bilder hamnade där de skulle men layouten måste jag fixa lite med. Snart är det ordning och reda igen.

Han kommer till mig i natten. Hungrig och stark. Ett lejon. En dröm??? Med mörka glittrande ögon, smidiga muskler och glänsande hud. Han är fjäderprydd, som en indian.

En fjäder. Så lätt, så fri. Den seglar av sig själv i luften. Bara en liten vindpust får den att flyga. Så lätt. Två fjädrar, tre … En fågel som flyger högre och högre och högre.

Han är mystisk och spännande. väcker begär, djurisk åtrå. Var är jag? Vad vill han med mig?

Så försvinner han lika snabbt och tyst som han kom.

Andra bloggar om: drömmar, indianer

Eftersom jag hade läst en hel del goda omdömen om den exklusiva restaurangen tyckte jag att jag kunde rekommendera den. Det var inte lätt att få ett bord den dag och tid vi önskade heller, vilket ju kunde tolkas lovande. Eftersom vi anlände redan vid sjutiden och bordet var bokat till 19.30 så hänvisades vi till baren som var romantisk och mysig som en boudoir. Mycket tyg och röda sammets-soffor. Men den goda whiskyn som vi beställde från barlistan var tyvärr slut. Någan annan Islay-whisky fanns inte! När klockan närmade sig 20.00 kände vi oss tvugna att fråga en förbipasserande servitör om vi inte skulle få vårt bord snart!

När vi så småningom hade blivit visade till bordet och gjorde vår beställning så fick vi förslag på ett italienskt vin som skulle passa perfekt till maten som vi hade beställt. Efter en stund kom en annan servitör, kanske sommeliern? och meddelade att tyvärr var vinet som vi hade blivit rekommenderade slut - men hon föreslog vänligt ett annat. Vad skulle vi säga?

Vi fick ett litet fat med små crostini och oliver som tilltugg medan vi väntade på förrätten. Efter ca 45 minuter påpekade mitt sällskap för en förbipasserande sevitör att vi hade väntat ganska länge på vår förrätt. Han verkade något förvånad och ursäktande och sa att detta naturligtvis skulle kompenseras med “något gott till kaffet”. Efter en minut fick vi ett nytt litet fat med exakt likadana små crostini och oliver att dela på! Förrätten kom så småningom och vi skämtade med servitören om hur länge vi skulle behöva vänta på huvudrätten. Beskedet var att den fanns klar för omedelbar servering. Vi hade knappt hunnit äta upp förrätten innan tallrikarna försvann från bordet. Men kalv-entrecoten då? Inte kom den… Till slut fick vi återigen påpeka att vi väntade på nästa rätt och något urskuldrande serverades efter en stund också varmrätten.

Maten var god, visst, men hade jag inte haft så trevligt och underhållande sällskap hade jag varit ordentligt sur på den usla servicen. Och jag kommer inte att gå tillbaka till Le Rouge på länge.

Jag har blivit omnämnd i

I England finns just nu förslag på att införa en liknande sexköpslag som vi har i Sverige och det skapar förstås debatt. Jag tror faktiskt inte att det är helt enkelt att övertyga engelsmännen om att det är ett bra förslag och medierna granskar förstås den svenska modellen. Artikeln är väldigt bra skriven tycker jag och det är kul att läsa kommentarerna också. Jag har också skrivit en kommentar och vi får se om de vill publicera den

Jag kan förresten tipsa om en väldigt uppmuntrande betraktelse i ämnet i Isabella Lunds Blogg - när Pye Jakobson från SANS i förra veckan mötte den brittiska inrikesministern.

Andra bloggar om: sexköpslagen

Jag har kommit på mig själv så många gånger när jag tänker “det här måste vara det riktiga paradiset”. Och det händer om och om igen. Ofta är känslan förknippad med hänförande platser, speciellt ljus, lukter och ljud som tång och vågbrus, blomdoft och fågelkvitter eller total stillhet och tystnad. Stunder av lycka …

Jag är förundrad över att just jag får uppleva alla dessa paradisiska platser och ögonblick. Jag har känt det i skogen där granarna har varit tyngda av snö, i en liten båt på havet när vågorna glittrat i mina ögon, på en gren högt upp i mormors biggaråträd, på en öde sandstrand där sanden var fin och vit som snö, i en katedral i en vanlig tråkig stad, på en brant sluttning med oändliga rader av vinstockar och små byar som tagna ur en saga, under en palm i solnedgången med en iskall Margaritha i min hand, på toppen av ett berg med milsvida skogar och vattendrag så långt ögat kan nå, när jag ser mina gängliga söner - i mina ögon är de vackra som grekiska gudar. Och många, många gånger mer.

Men jag överraskas hela tiden av att samma känsla faktiskt kan infinna sig i de mest banala ögonblick. Som när jag öppnar dörren till mitt nya hem, får mail från någon som jag tycker mycket om, får en komplimang från en okänd man eller håller en kär vän i handen. Det är stunder då jag skulle vilja stanna klockan och låta evigheten råda.

Jag vet att dessa platser och stunder är något jag upplever i mitt sinne, något som berör mig på djupet och som kanske någon vid min sida inte alls ser på samma sätt. Men jag känner mig väldigt lyckligt och tacksam för den här förmågan att vara närvarande i stunden, att jag kan släppa in ögonblicket i mitt sinne och tänka att det är ett paradis jag befinner mig i.

Andra bloggar om: paradis, lycka

Vad håller vi på med? Jag skriver vi, för jag är också en del av det här landet. Men jag skäms för den dubbelmoral som allt som oftast kommer fram i ljuset.
SVT:s Uppdrag granskning har ju blivit extra uppmärksammat efter köttfärsskandalen som fortfarande är högaktuell (jag har förresten varit storkund på ICA Maxi!)

Men vad jag just nu är väldigt upprörd över är det senaste reportaget som handlade om Nordic Battlegroup - med rätt att döda. Det är ett militärt förband som enligt reportaget ska vara beredda att sättas in i aktiva strider i andra länder, för att t ex skilja stridande parter åt med våld. I värvningskampanjen riktade man sig mot unga pojkar, bl a med flashig TV-reklam och en reklambroschyr som ser ut som en frestande postorderkatalog. Fina bilder på kläder, vapen och utrustning med beskrivningar av dess egenskaper.

70% av soldaterna i Nordic Battlegroups kärnstyrka på 700 man är 24 år eller yngre. I programmet intevjuas unga, ganska naiva pojkar, som inte verkar ha den minsta insikt om vad jag som “amatör” lätt ser. Det sägs att de kan ställas inför barnsoldater och i “duellsituation” tvingas döda dessa, uppleva grymma övergrepp mot civila, kvinnor och barn, drabbas av gisslansituationer och skenavrättning. Det utlovas psykologisk hjälp/samtal vid hemkomsten men framkommer att det inte kan inte hållas på grund av resursbrist. Man har t ex mycket bättre beredskap och bemanning i t ex Danmark.

Äldre militärer med erfarenhet från specialuppdrag utomlands vittnar om psykiska problem flera år efter en insats. De unga män som rekryteras till Nordic Battlegroup riskerar mycket större problem då de inte alls kan påverka sin situation på samma sätt som äldre och erfarna soldater och har heller inte deras livserfarenhet. De löper faktiskt en stor risk att bli skadade för livet.

I jämförelse med detta kom jag att tänka på anmälningarna mot Vecko Revyn för att de anses “glorifiera” prostitution. VR är för fasiken underhållning. Försvarsmaken är staten, det är VI!

I sammanhanget kan jag rekommendera Susanne Bier’s danska film “Bröder”. Den gjorde ett starkt intryck på mig. Som kontrast kan ni ju titta på “Pretty Woman” också

Andra bloggar om: Nordic Battlegroup

“Men du - den här går inte in genom dörren …” Norrlänning förstås, så lugn och cool. Suck. Hur mycket vägde den eländiga tvättmaskinen som vi kånkat upp två trappor? Och hur i helskotta fick dom ut den gamla? “Jo men det löser vi. Då gör vi så här i stället.” Så monterar han bort del efter del och vips, så kommer den in i badrummet.

“Ska ni ha sängen här också? Det blir ju lite trångt, men det går ju… Vi får minimera djupet på garderoben”. Jag hade förstås inte mätt rummet innan jag beställde sängen! Så växer en garderobsvägg fram under hans händer. Stor, praktisk och snygg. “Men jag tycker nog att ni ska ha lysknappen här på utsidan. Jag fixar det.”

“Nu är det färdigmålat i vardagsrummet. Ja, jag skulle då ha valt en mörkare färg, det blir liksom snyggare då. Men ni bestämmer ju.” Självklart, det ser ju jag också. Lite pinsamt frågar jag om han har lust att måla om väggen. “Jo men visst, jag köper färg i morgon.”

Så börjar vår nya bostad så sakta bli klar. Men vad hade jag gjort utan min händiga snickare

Andra bloggar om: hantverkare, norrlänningar

Varför är det bara karlar på golfbanan på vardagar? Jobbar de inte? Javisst ja, de jobbar ju på golfbanan. Företagsgolf. Viktiga affärer avhandlas där, beslut fattas och kontakter knyts. Men var jobbar kvinnorna då? På kontoret eller…?

Jag läste nyligen att golf inte är godkänt som “friskvård”, dvs en arbetsgivare inte kan erbjuda sina anställda golf som friskvårdsaktivitet utan att det ses som en dold förmån. Men om han/hon tar med personalen ut på en golfrunda då och då och passar på att jobba lite samtidigt så kan det väl inte var en förmån?! Eller, nu börjar jag nog snurra till det …

Igår gick jag min första golfrunda för säsongen, bara 9 hål men ändå. Det var jag och ca 20 karlar på banan! Kul för mig 15 poäng, en birdie och bara två bollar borta är mycket bra för att vara jag, så jag är väldigt nöjd. Och så hade jag tur med vädret.

Andra bloggar om: golf, friskvård

Isabella Lund, eller Sensuell Q Konsult som hon också kallar sig, har skrämts till tystnad. Igår skrev hon sitt sista blogginlägg.

I sakfrågan kan jag inte annat än instämma i vad Blogge Bloggelito, Louise P och Greta Garbo redan har skrivit. Alla tre har skrivit så bra i sina bloggar. För att visa mitt stöd publicerar jag det mail som jag har skickat till Isabella.

Hej Isabella,

Jag läste din blogg idag och blev så ledsen. Det är ju inte klokt!! Att dessa kärringar ska kunna ta sig sådan makt. Jag har så svårt att förstå att dessa inskränkta tanter, fyllda av hat - mot män, mot sex, mot kvinnor som njuter av sex med män, mot kvinnor som har ett annat synsätt än de själva - kan fortsätta år ut och år in. Vad är det som får folk och politiker att lyssna på dem? Den sista kommentaren till ditt inlägg om radiodebatten är helt underbar. Som Miaura skriver är det kanske dags att börja forska på prostitutionsmotståndarna

Du, och din blogg, har haft en jätteviktig funktion och jag är verkligen ledsen att jag inte har haft tid att engagera mig mer. Jag har läst din blogg då och då och en kort kommentar emellanåt hade jag gott kunnat ta mig tid till. Du ska veta att du har min fulla beundran och jag skäms faktiskt för att jag inte har visat mitt stöd tidigare.

Jag beundrar det omfattande och utförliga arbete som du har lagt ned, det engagemang som du visar och ditt nyanserade sätt att skriva. Din blogg måste vara en av de främsta källorna till fakta när det gäller prostitution i Sverige.

Jag hörde inslaget i P1 häromdagen och vill ge dig mycket beröm för din insats där också! Tyvärr tror jag att lyssnare i allmänhet, som inte är insatta i sexköpslagen eller vår komplexa bransch, har svårt att genomskåda en människa som Maria Carlshamre men jag tycker verkligen att du gjorde vad du kunde.

Inför ett sådant hot som du utsätts för förstår jag att du inte har något alternativ till att tystna. Jag har ju också barn och de måste alltid komma i första hand. Jag kommer förstås att sakna din blogg och jag vet att det finns många, många fler som kommer att göra det. Jag hoppas att du hittar ett annat forum där du kan bidra med din kunskap och ditt engagemang, du får bara inte försvinna.

Lycka till med allt!

Stor kram från Mimmi

Andra bloggar om: Prostitution, yttrandefrihet