Mimmi’s Blog

Det är kallt, fuktigt och grått. Vattnet i älven flyter långsamt, nästan som olja. Små, små regndroppar krusar ytan och löven klibbar fast under mina skor. Om några dagar går jag på en strand långt härifrån. Jag känner sanden mellan tårna och svettdroppar i pannan.

Det är tid för eftertanke. Tid att ta en paus - och sätta upp nya mål.

Nu är det tre år sedan jag började detta spännande dubbelliv som escort. Vilka år! Det har hänt väldigt mycket i mitt liv under den här tiden, både stort och smått. Båda mina föräldrar har dött, jag har flyttat från landet till stan och bytt jobb ett par gånger. Ja, egentligen har jag bytt livvstil ganska radikalt. Fast det hade jag nog gjort oavsett om jag hade börjat som escort eller inte.

Men min personliga utveckling, som jag tror har varit ganska stor, hänger i stor utsträckning samman med alla de fantastiska möten som jag har haft med nya människor. Människor som jag aldrig hade mött om jag inte hade förverkligat Mimmi. Jag har fått många nya vänner och har haft roliga upplevelser och spännande samtal om allt mellan himmel jord. Jag trivs helt enkelt med hur mitt liv har blivit och jag hoppas verkligen att jag kan ta vara på så mycket som möjligt av allt som framtiden kan erbjuda.

Mitt lejon är en våg. En våg som överraskar och berusar. Som väger in lycka och glädje i mitt liv.

Min lejonkung söker äventyret i sitt rike - och indianernas. Jag önskar honom en lyckosam resa och välkommen åter.

Tänk att vi kunde hålla oss ända till sista kvällen. Under promenaden hem från den mysiga restaurangen slank vi in på PlayBoy-klubben, bara för en sista drink. Drinkarna var billiga, tom gratis till en början, och maken (i fortsättningen kallad +1) blev plötsligt sugen på efterrätt. Jag har ju skojat hela veckan om Nattportiern till efterrätt men nu ville +1 absolut ha mörk choklad. Och inte vilken choklad som helst heller utan en riktigt delikat sak från Jamaica - och sån’t är dyrt! +1 trodde att han bara kunde smaka och ha kakan kvar till frukost - men se det gick inte. Han blev mycket förvånad att den ändå var slut efter en timma. Chokladen verkade något förvånad över att han inte hade velat äta …

Nu, dagen efter, förstår jag att +1 tyckte om ALLA flickorna och att han hade bjudit ALLA på drinkar för 20 Euro styck. Det var snustorrt i plånboken. Halva reskassan - det som inte gick åt på Arlanda - tog tydligen snabbt slut på några timmar. Nyss upptäckte jag att han dessutom under kvällens lopp hade gjort en taxiresa till ATM-maskinen för att kunna fortsätta bjuda flickorna på drinkar.

Jag fick i alla fall betalt, eller skulle ha fått betalt… Någon betalade men tog tillbaka pengarna minns jag. Jag tror att det var när de andra flickorna började kasta nötter på mig.

Nattportiern är samma som för tre år sedan och han hävdar fortfarande att han heter Romeo, och jag tror honom fortfarande inte. Han satt och sov i receptionen när vi tassade in någon gång på småtimmarna och jag kunde inte låta bli att slå på ringklockan på disken.

Vi vaknade halv ett och skulle förstås ha checkat ut långt tidigare. Packningen gick rasande snabbt och efter ett helt annat system än det jag brukar ha. Nu var det principen “störst hål fylls först” som gällde. Frukosten gick också väldigt snabbt och bestod av det som fanns kvar i kylen: en halv liten flaska Ouzo, en burk Heineken och en Toblerone. Sedan slog vi varsin frivolt för att blanda och jag tror att det blev bra. Vi har förstås inte sett slutet än - och jag är inte helt nykter…

Just nu tyckte jag att jag såg en man i badbyxor gå ett varv runt poolen med simfötter och en harpun under armen. Längst ut på harpunen satt en 5 cm stor fisk… Han såg märkbart stolt ut. Men jag drömde nog…

Vi hittade lite saker när vi tömde rummet, bl a en använd kondom - av VEM??? Locket till mitt usb-minne hittade jag i soffan i lobbyn!!!

Och nu kom en livräddare! Det står LIFEGUARD på ryggen och han håller i en sån där orange sak som de hade i Baywatch. Och poolen som bara är 10 m lång och 1 m djup!! Jag ska nog svalka mig lite nu tror jag…

PS Jag fick i alla fall min efterrätt till slut - och den åt jag upp snabbt som f…n.

PPS Chokladpuddingen hette Vera

För en tid sedan fick jag ett spännande mail som jag gärna delar med mig av. Jag ansvarar inte för att innehållet i lektionen verkligen stämmer med verkligheten men ursprunget finns här. Det är upp till läsaren att tro på eller undersöka saken. Mimmi

Have a history teacher explain this—– if they can.

Abraham Lincoln was elected to Congress in 1846.
John F. Kennedy was elected to Congress in 1946.

Abraham Lincoln was elected President in 1860.
John F. Kennedy was elected President in 1960.

Both were particularly concerned with civil rights.
Both wives lost their children while living in the White House.

Both Presidents were shot on a Friday.
Both Presidents were shot in the head.

Now it gets really weird.

Lincoln ’s secretary was named Kennedy.
Kennedy’s Secretary was named Lincoln.

Both were assassinated by Southerners.
Both were succeeded by Southerners named Johnson.

Andrew Johnson, who succeeded Lincoln, was born in 1808.
Lyndon Johnson, who succeeded Kennedy, was born in 1908.

John Wilkes Booth, who assassinated Lincoln, was born in 1839.
Lee Harvey Oswald, who assassinated Kennedy, was born in 1939.

Both assassins were known by their three names.
Both names are composed of fifteen letters.

Now hang on to your seat.

Lincoln was shot at the theater named ‘Ford.’
Kennedy was shot in a car called ‘ Lincoln’ made by ‘Ford.’

Lincoln was shot in a theater and his assassin ran and hid in a warehouse.
Kennedy was shot from a warehouse and his assassin ran and hid in a theater.

Booth and Oswald were assassinated before their trials.

And here’s the kicker…

A week before Lincoln was shot, he was in Monroe, Maryland
A week before Kennedy was shot, he was in Marilyn Monroe.

Creepy huh?

Stackmoln. Rötmånad. Renfana och Rallarros. Torrt gräs, het asfalt. Värmerekord! Svett. Åskmuller. Stockholm Pride. Fästingar och tvestjärtar! Sjöbris.

Vad vore livet utan en riktig svensk sommar…

För att må bra behöver människor ömhet. närhet och beröring. Och för de flesta vuxna är sex, spänning och njutning också väldigt viktigt. Helt igenom mänskliga behov, eller hur? Men alla har inte så lätt att få det. En del lever ensamma och andra saknar det i sin relation, vissa är blyga och andra vill inte ragga på krogen. Vad är det för fel i att den som vill betalar för en tjänst som ger njutning och beröring, sex och spänning, om den som erbjuder tjänsten själv har valt att göra det. Vad är det för skillnad på en man som betalar för sällskap en kväll och en kvinna som åker på spa och blir ompysslad?

Nu skriver jag om män, för det är faktiskt de som pekas ut som de förskräckliga sexköparna, men naturligtvis anser jag att både män och kvinnor ska ha samma rättigheter. Sexköpare är olika individer precis som sexsäljare. Visst finns det puckon som har svårt att visa omdöme och respekt precis som i andra situationer i livet men de flesta är faktiskt helt vanliga män, med vanliga behov. Å andra sidan finns det tyvärr prostituerade män och kvinnor som utnyttjas och hotas, som inte själva har valt det liv de lever, men det finns också många som själva vill och väljer att erbjuda sexuella tjänster mot betalning.

Hur i helvete resonerar de svenska politiker som tycker att det är berättigat med en lag som förbjuder köp av sexuella tjänster!? Det är redan genom vår lagstiftning förbjudet att hota, utnyttja och misshandla människor. Om två vuxna människor avtalar att träffas och den ena vill betala för en tjänst som den andra vill utföra så spelar det väl för fasiken ingen roll om tjänsten i fråga är massage, psykoterapi eller ett skönt knull.

“Strängare straff för sexköpare” kräver svenska riksdagspartier enligt ett inslag i Aktuellt förra veckan. Att köp av en kvinnas kropp jämförs med snatteri anses orimligt. Det tycker jag också, så varför jämföra. Ingen prostituerad säljer sin kropp - hur skulle det gå till? Och snatteri handlar ju om att ta något som tillhör någon annan så hur skulle det kunna jämföras med att betala för en tjänst. Tänk till!

Jag har en tid funderat på att skriva om vänskap, förtroenden och respekt. Ämnet känns ofta aktuellt för mig men jag har haft svårt att formulera mina tankar till en vettig text. Jag frågade en mycket god vän till mig, som faktiskt är en av de klokaste människor jag har träffat, om inte han ville skriva en gästblogg på temat och jag blev inte besviken. Hoppas att ni begriper fast det är skrevet på norsk

“Jeg kan vanskelig se vennskap uten respekt, mens det går åpenbart å ha respekt uten vennskap. Respekt er noe som ofte kreves, men må åpenbart også gis. Vennskap kan vanskelig kreves, det må gis og da i håp om å få den annens vennskap tilbake.

Respekt er noe som egentlig må fortjenes og ligger slik sett på en linje mellom å kreve og å få, mens vennskap ligger på en linje mellom å gi og få. I skjæringspunktet “å få” overlapper dermed vennskap og respekt hverandre.

Respekt dreier seg mest om å setter grenser mens vennskap dreier seg om å inkludere. I vennskap må man med andre ord inkludere den andre personens grenser.

Jeg tror at vennskap egentlig er som andre skap (skåp), det kommer ikke mer ut av det enn det som settes inn. Dyrking av vennskap er derfor å “investere” i et annet menneske uten annet “avkastningskrav” enn håpet om at den andre også vil gi av seg selv til det inderlige felleskap ekte vennskap er.

Skrevet en morgenstund av en som eier et lite rødt hjerte gitt i vennskap.”

Ibland funderar jag över varför mitt liv blev som det blev. Det gör väl de flesta förstås, av och till. Även om jag har gjort många egna val och kunnat påverka en hel del av det som jag har upplevt så händer det ju alltid saker som man inte själv kan bestämma över. Och de val som jag har gjort kanske inte alltid är de klokaste i andras ögon. Men jag är faktiskt väldigt lycklig. Jag lever intensivt och har upplevt mycket som är fantastiskt roligt och spännande. Jag är frisk, har en underbar familj och många kära vänner. Och så bor jag i en väldigt vacker stad.

Allt har förstås inte varit en dans på rosor. Jag har haft det jobbigt emellanåt och ibland är jag både arg och ledsen. Men det ingår ju i livet och av någon anledning så brukar jag kunna glömma det som har varit tråkigt och jobbigt ganska snabbt. Jag kanske är lyckligt lottad men jag tror också att det handlar om min inställning till livet. För att må bra och vara lyckliga måste vi människor faktiskt vara positiva till oss själva och det liv vi har valt och det är jag!

… så skulle mina drömmar om Mimmis Manliga Depå ha helt andra dimensioner. I så fall skulle jag förstås öppna en egen liten bordell dit alla trevliga Gentlemen skulle vara välkomna. Några rara kollegor skulle få hjälpa mig att sköta servicen och det skulle förstås vara en trivsam och avkopplande stämning. Tänk vilket drömjobb!

Om ni vill läsa mera om hur det är på Nya Zeeland så tycker jag att ni ska ta en titt på Isabellas blogg. Visst brukar man väl jämföra Sverige och Nya Zeeland i många avseenden men ack så olikt det kan vara ändå.

Det var en gång en skomakare. Han var nästan aldrig ledig men en gång om året satte han upp en skylt på sin dörr: “Stängt mellan hägg och syren”. Jag tycker att det var väldigt klokt för det är nog den finaste tiden på hela året. Våren har kommit på riktigt och hela sommaren ligger framför oss. Det är kanske det bästa med Sverige, att våren bringar sådan glädje och sådant hopp. Om sedan sommaren bara blir skit är det något som vi har lärt oss att leva med. Vi klagar lite och ser fram emot nästa vår.

Men i år fick skomakaren inte ledigt, nu är det andra tider. Allt ska gå så fort och till och med naturen börjar tillämpa allt-i-ett principen. Men jag tänker inte låta mig anpassas hur som helst och även om syrenerna snart ät utblommade så kommer jag att njuta av varje dag.