Allt har förstås inte varit en dans på rosor. Jag har haft det jobbigt emellanåt och ibland är jag både arg och ledsen. Men det ingår ju i livet och av någon anledning så brukar jag kunna glömma det som har varit tråkigt och jobbigt ganska snabbt. Jag kanske är lyckligt lottad men jag tror också att det handlar om min inställning till livet. För att må bra och vara lyckliga måste vi människor faktiskt vara positiva till oss själva och det liv vi har valt och det är jag!

Om ni vill läsa mera om hur det är på Nya Zeeland så tycker jag att ni ska ta en titt på Isabellas blogg. Visst brukar man väl jämföra Sverige och Nya Zeeland i många avseenden men ack så olikt det kan vara ändå.

Men i år fick skomakaren inte ledigt, nu är det andra tider. Allt ska gå så fort och till och med naturen börjar tillämpa allt-i-ett principen. Men jag tänker inte låta mig anpassas hur som helst och även om syrenerna snart ät utblommade så kommer jag att njuta av varje dag.

Dansbandsmusik är ett gissel. Dansbandsmusik är äckligt och dansbandsmusiker är misslyckade rockmusiker som känner sig tvungna att spela i dansband för att få ihop till hyran. Hur många dansbandsmusiker vill vara dansbandsmusiker, egentligen? Dansband borde, i den bästa av världar, inte finnas. Nedan redovisar jag hur jag ämnar befria landet från denna smuts efter att mitt parti Ny Militärdiktatur tagit makten. Militärdiktatur i positiv bemärkelse, märk väl.

Dansbandsmusiker har nästan alltid en trasig bakgrund av krossade rockdrömmar. På grund av sådana trauman är de inte kapabla att se sitt eget bästa. Därför måste vi skydde dem från sig själva genom att hindra dem från att utföra sina värv och vi bör inte lyssna på vad de själva säger ty liksom missbrukaren eller den som misshandlas i ett förhållande kommer dansbandsmusikern alltid att hävda att han trivs med sitt yrke. Det är vanligt att musikern drabbas av Stockholmsyndromet och känner sympati med sin publik.

…

Om du blev nyfiken och vill läsa mera tycker jag att du ska läsa hela hans inlägg Manifest mot dansbandsmusik

Jag har själv varken tid eller energi att engagera mig speciellt aktivt i debatten om prostitution och sexköpslagen men jag beundrar andra som kan och gör det.

Andra bloggar om: dansband, prostitution, sexköpslagen

Alla människor jag känner har en bil, minst en bil. Så varför skulle jag vara så speciellt upptagen av detta ämne just idag? Jag har kört bil nästa dagligen sedan 20-årsåldern men bara ägt två bilar i hela mitt liv. Två röda cabbar Den första var en MGA -57 (varför sålde jag den???) och nu, La Belle Rouge, som står parkerad på gatan utanför. Min kära make har bestämt sig för att åka kommunalt från och med nu - eftersom vi ska sälja vår gamla Volvo …

Andra bloggar om: Bilar

När vi sedan står på flygplatsen och jag har glömt att kolla bagagevikten så måste allt i hast packas om. Annars hade övervikten kostat oss lika mycket som biljetten för båda tur och retur. Handbagage slängs i resväska. Plastpåsar får ersätta handbagage som helt plötsligt måste checkas in. Akuta frågor uppstår: Var ligger kameran? Vem har shortsen som jag skulle byta till på planet? (min mans fråga) Var är mina läsglasögon? (min fråga eftersom jag har en bok som jag hade tänkt läsa på planet) Nåja, allting är ju med i alla fall - någonstans. När vi checkar in så visar det sig att jag redan har betalat för två resväskor (istället för en som jag trodde).

När vi sedan passerat säkerhetskontrollen (som vanligt piper det när jag passerar - jag vet aldrig varför) så kommer jag på att jag MÅSTE köpa en ny mascara. Vi har gott om tid och jag tar en sväng genom tax-free. De har väldigt fina ljusstakar … Jag hittar min mascara och maken vinkar förtvivlat när jag står i kassan och väntar. När jag har betalat drar han mig bokstavligen mot gaten. Jag har tydligen betalat för prioriterad ombordstigning men vi har missat den - på grund av mitt mascaraköp. Vi fick inte sitta bredvid varandra

När vi ska hem blir han också oförklarligt irriterad. Bara för att jag inte har några pengar till taxichauffören när vi kommer till flygplatsen (jag kommer faktiskt inte ihåg var jag la växeln på den senaste baren) så att han måste springa till en bankomat för att kunna betala. Och när jag fiskar upp tre vykort som jag MÅSTE posta innan vi går in genom passkontrollen, fast jag har ju inte skrivit i adressen heller - kommer du ihåg vilket gatnummer Söderströms bor på? När biljetter, vykort och sedlar singlar över golvet i avgångshallen vänder han på klacken.

Någon annan man som är intresserad av att ta över mig …?

Andra bloggar om: Resor, män

Vi är faktiskt alla ute efter samma sak. Oavsett ras, kultur, kön eller politisk åskådning så söker vi alla efter kärleken och friheten. I de flesta fall är det förstås två oförenliga tillstånd i vårt sätt att handskas med dem, men för tillfället låter jag läsaren själv få fundera vidare över detta.

Andra bloggar om: Italien, män

Baren på strandpromenaden har nyligen öppnat för säsongen och har ingen drinkmeny klar ännu. Men jag brukar få en Campari Cardinale och den klagar jag inte på. Den italienska pojken i baren är så rar så jag måste helt enkelt gå hit en sväng varje dag. Eftersom jag åker hem imorgon så funderar jag på att ägna en längre stund åt honom innan jag bokar taxi till flygplatsen.

Jag kan verkligen rekommendera Sardinien under låg- eller försäsong. Alghero är en underbar liten stad nära den norra flyplatsen men förmodligen pest under turistsäsongen. Hotell Angedras är toppen. Bra pris (lågsäsong), bra service och god frukost. Restaurang La Lanterna ligger nära och har mycket god mat. Pizzor för alla smaker, hemgjorda kakor och goda glassar. Verkar vara stamställe för många av stadens egna invånare.

Är det sant att det snöar i Stockholm?

Andra bloggar om: Sardinien, Alghero

Jag blir alltid så fångad av alla vackra blommor, både hemma och utomlands. Här blommar Mimosa, Ginst och Bouganvillea och det hänger gula citroner på träden. På vägrenen skiftar det i allt mellan gult och purpurlila. Förmodligen det vi kallar ogräs men jag är hänförd.

Andra bloggar om: Sardinien, våren