Mimmi’s Blog

Lördag eftermiddag. Den lilla byn är invaderad av Bangkokbor. Vi blekansikten är lätträknade på den kilometerlånga stranden. Glöm doften av sololja - thailändare badar med kläderna på och håller sig mest i skuggan under träden. De har bilen parkerad strax intill med dörrarna öppna och stereon på. De små matstånden har alla flyttat över gatan ned på stranden. Slagit upp sina solblekta parasoller och solstolar av enklaste modell. Musiken från discobussarna från Bangkok dunkar så att ölflaskan vibrerar.

På andra sidan gatan erbjuds massage. Turistpriser så klart men det är lätt att pruta eftersom det inte finns några andra kunder. Jag ligger på mage och dåsar. Knattrande moppar, skällande hundar, vattenscotrar med bananbåtar efter och glassmoppens variant på Hemglass-jingel om och om igen. Någonstans i allt larm hörs vågornas brus, egentligen bara 20 meter bort.

På måndag är det vardag igen och vi är nästan ensamma kvar. Då kan jag höra havet igen.

I Love Thailand

Tänk att vi kunde hålla oss ända till sista kvällen. Under promenaden hem från den mysiga restaurangen slank vi in på PlayBoy-klubben, bara för en sista drink. Drinkarna var billiga, tom gratis till en början, och maken (i fortsättningen kallad +1) blev plötsligt sugen på efterrätt. Jag har ju skojat hela veckan om Nattportiern till efterrätt men nu ville +1 absolut ha mörk choklad. Och inte vilken choklad som helst heller utan en riktigt delikat sak från Jamaica - och sån’t är dyrt! +1 trodde att han bara kunde smaka och ha kakan kvar till frukost - men se det gick inte. Han blev mycket förvånad att den ändå var slut efter en timma. Chokladen verkade något förvånad över att han inte hade velat äta …

Nu, dagen efter, förstår jag att +1 tyckte om ALLA flickorna och att han hade bjudit ALLA på drinkar för 20 Euro styck. Det var snustorrt i plånboken. Halva reskassan - det som inte gick åt på Arlanda - tog tydligen snabbt slut på några timmar. Nyss upptäckte jag att han dessutom under kvällens lopp hade gjort en taxiresa till ATM-maskinen för att kunna fortsätta bjuda flickorna på drinkar.

Jag fick i alla fall betalt, eller skulle ha fått betalt… Någon betalade men tog tillbaka pengarna minns jag. Jag tror att det var när de andra flickorna började kasta nötter på mig.

Nattportiern är samma som för tre år sedan och han hävdar fortfarande att han heter Romeo, och jag tror honom fortfarande inte. Han satt och sov i receptionen när vi tassade in någon gång på småtimmarna och jag kunde inte låta bli att slå på ringklockan på disken.

Vi vaknade halv ett och skulle förstås ha checkat ut långt tidigare. Packningen gick rasande snabbt och efter ett helt annat system än det jag brukar ha. Nu var det principen “störst hål fylls först” som gällde. Frukosten gick också väldigt snabbt och bestod av det som fanns kvar i kylen: en halv liten flaska Ouzo, en burk Heineken och en Toblerone. Sedan slog vi varsin frivolt för att blanda och jag tror att det blev bra. Vi har förstås inte sett slutet än - och jag är inte helt nykter…

Just nu tyckte jag att jag såg en man i badbyxor gå ett varv runt poolen med simfötter och en harpun under armen. Längst ut på harpunen satt en 5 cm stor fisk… Han såg märkbart stolt ut. Men jag drömde nog…

Vi hittade lite saker när vi tömde rummet, bl a en använd kondom - av VEM??? Locket till mitt usb-minne hittade jag i soffan i lobbyn!!!

Och nu kom en livräddare! Det står LIFEGUARD på ryggen och han håller i en sån där orange sak som de hade i Baywatch. Och poolen som bara är 10 m lång och 1 m djup!! Jag ska nog svalka mig lite nu tror jag…

PS Jag fick i alla fall min efterrätt till slut - och den åt jag upp snabbt som f…n.

PPS Chokladpuddingen hette Vera

… att åka på semester med mig någon mer gång. Det brukar faktiskt börja hemma. Tre dagar innan vi ska åka. Jag sorterar allt som ska med i olika högar: viktigt (pengar, pass, biljetter osv), handbagage (sånt som jag inte vill ska komma bort, bra att ha om bagaget blir försenat mm), och resväska. Jag har en perfekt lista att gå efter, bara så att inget ska bli glömt. Ca en timma innan vi MÅSTE åka så lägger jag snabbt ned allting på sitt rätta ställe. Allt får plats och det är till och med lite luft i väskorna (för eventuella nyinköp under resan). Så långt - allt är under kontroll.

När vi sedan står på flygplatsen och jag har glömt att kolla bagagevikten så måste allt i hast packas om. Annars hade övervikten kostat oss lika mycket som biljetten för båda tur och retur. Handbagage slängs i resväska. Plastpåsar får ersätta handbagage som helt plötsligt måste checkas in. Akuta frågor uppstår: Var ligger kameran? Vem har shortsen som jag skulle byta till på planet? (min mans fråga) Var är mina läsglasögon? (min fråga eftersom jag har en bok som jag hade tänkt läsa på planet) Nåja, allting är ju med i alla fall - någonstans. När vi checkar in så visar det sig att jag redan har betalat för två resväskor (istället för en som jag trodde).

När vi sedan passerat säkerhetskontrollen (som vanligt piper det när jag passerar - jag vet aldrig varför) så kommer jag på att jag MÅSTE köpa en ny mascara. Vi har gott om tid och jag tar en sväng genom tax-free. De har väldigt fina ljusstakar … Jag hittar min mascara och maken vinkar förtvivlat när jag står i kassan och väntar. När jag har betalat drar han mig bokstavligen mot gaten. Jag har tydligen betalat för prioriterad ombordstigning men vi har missat den - på grund av mitt mascaraköp. Vi fick inte sitta bredvid varandra

När vi ska hem blir han också oförklarligt irriterad. Bara för att jag inte har några pengar till taxichauffören när vi kommer till flygplatsen (jag kommer faktiskt inte ihåg var jag la växeln på den senaste baren) så att han måste springa till en bankomat för att kunna betala. Och när jag fiskar upp tre vykort som jag MÅSTE posta innan vi går in genom passkontrollen, fast jag har ju inte skrivit i adressen heller - kommer du ihåg vilket gatnummer Söderströms bor på? När biljetter, vykort och sedlar singlar över golvet i avgångshallen vänder han på klacken.

Någon annan man som är intresserad av att ta över mig …?

Andra bloggar om: Resor, män

Baren igen. Campari Cardinale. Solen värmer. Hur kommer det sig att fem italienska män vid ett annat bord sitter med ryggen mot solen vända mot mig. Min korta kjol? Mina vita trosor - som jag faktiskt inte tror att de ser? Eller är det min blick och mitt leende? Jag är helt fascinerad, allvarligt! Alldeles nyss var de helt upptagna med att beundra en motorcykel som står på gatan intill. Är det typiska italenska män? Eller är italienare typiska män?

Andra bloggar om: Italien, män

Jag älskar verkligen våren - känner mig som en marskatt eller något ännu värre. Att sätta på mig en kortkort kjol och fånga männens blickar är något av det bästa jag vet. Är det ur-kvinnligt eller …

Baren på strandpromenaden har nyligen öppnat för säsongen och har ingen drinkmeny klar ännu. Men jag brukar få en Campari Cardinale och den klagar jag inte på. Den italienska pojken i baren är så rar så jag måste helt enkelt gå hit en sväng varje dag. Eftersom jag åker hem imorgon så funderar jag på att ägna en längre stund åt honom innan jag bokar taxi till flygplatsen.

Jag kan verkligen rekommendera Sardinien under låg- eller försäsong. Alghero är en underbar liten stad nära den norra flyplatsen men förmodligen pest under turistsäsongen. Hotell Angedras är toppen. Bra pris (lågsäsong), bra service och god frukost. Restaurang La Lanterna ligger nära och har mycket god mat. Pizzor för alla smaker, hemgjorda kakor och goda glassar. Verkar vara stamställe för många av stadens egna invånare.

Är det sant att det snöar i Stockholm?

Andra bloggar om: Sardinien, Alghero

Blå himmel och vita ben. Pizza och Spaghetti. Gyllene Grappa och iskall Gelato. Massor av sardiner - nej, sarder kallas de förstås, alla trevliga människor omkring mig. Det är mysigt att vara turist under lågsäsong. Ingen trängsel, inga stressade servitörer eller påflugna försäljare. Det är vår här! Eller snarare svensk sommar - i mars. Alla är glada och trevliga, förväntansfulla inför den kommande säsongen.

Jag blir alltid så fångad av alla vackra blommor, både hemma och utomlands. Här blommar Mimosa, Ginst och Bouganvillea och det hänger gula citroner på träden. På vägrenen skiftar det i allt mellan gult och purpurlila. Förmodligen det vi kallar ogräs men jag är hänförd.

Andra bloggar om: Sardinien, våren

Jag älskar Bangkok. Mer och mer för varje gång jag kommer dit. Och nu tänker jag dela med mig lite av det som JAG gillar och lite tips för den som är intresserad. Länk till hyfsad karta.

Flygplatstaxi till centrala Bangkok koster 900 Bth, vanlig taxi max 600. Dessa får inte köra fram till ankomstterminalen men chaufförerna står utanför entrén och raggar kunder. 100 Bth = ca 20 SEK.

Hotell Mandarin - mycket prisvärt, trevlig personal och bra service. Lite slitet och enkel frukost. Bra, centralt läge på Rama IV, nära Metrostation Samyan.

Skytrain (BTS) och Metro (MRT) är smidigaste sätten att åka inom staden. Tuktuk har jag aldrig åkt. Kan säker vara ett relativt snabbt sätt att ta sig fram - om man inte blir lurad och får ta en omväg via chaufförens sponsor Taxi är mycket billigt men tar oftast lång tid, speciellt i morgon- och eftermiddagsrusningen. Om du ber chauffören sätta på taxametern - “go by meter” - (istället för att ta fast pris) så slutar resan på 40-60 Bth inom de centrala delarna av stan, oavsett hur lång tid du har suttit i kö. Det ska aldrig behöva kosta mer än 100 Bth inom Bangkok.

Roliga shoppingställen och utflyktsmål:

Silom Road och Patpong - kvällstid mängder av gatustånd för turister. DVD-filmer, smycken och klockor, kläder - skjortor, blusar och t-shirts, lampor och ljusslingor, tvålar, prydnadssaker, skor, väskor osv. Pruta rejält och räkna med att hållbarheten är begränsad och att du hittar samma souvenirer i åtskilliga svenska hem. På Surawong Road hittar du många ställen att slinka in och få en skön fotmassage. Vad sägas om en timma för 150 Bth.

MBK - jättelikt billighetsvaruhus med allt från kläder och skor till elektronik och mobiltelefoner. Priserna är i princip fasta, prutläge när de håller på att stänga. Massor av matställen och en favorit är Swensens glassbar som finns på ett par olika våningsplan. Högst upp finns bl a biograf, bowling, spelhall och internetcafé.

Panthip Plaza - elektronikvaruhus i fem våningar. Mycket datorer med tillbehör, kameror, dataspel osv. Det går att köpa i princip alla befintliga dataprogram, DVD-filmer och musik-CD för en spottstyver. Kopior förstås och det finns ingen garanti för att de alltid fungerar men av erfarenhet kan jag säga att ca 90 % är OK. På BV och plan 1 finns mycket krafs och kopior men det går också att göra en del fynd.

Saphan Lek - svårfunnen elektronikmarknad i Chinatown. Den ligger inbyggd med långa smala gångar över Ohng Ang kanalen. En ingång finner man precis där bron från Charoen Krung Road går över kanalen. Kameror, leksaker, konsolspel, DVD-filmer mm mm MYCKET billigt.

Khaosan Road - den klassiska backpackergatan. Känd från boken och filmen The Beach. Mycket souvenirer och tingeltangel. Billiga hotell.

Chatuchak weekendmarket - öppet lördagar och söndagar. Tusentals stånd där allt finns att köpa (från hundvalpar till Levisjeans). Ta Skytrain till Mo Chit. Avsätt en hel dag. Bilder.

Siam Paragon - Lyx och flärd. På BV finns många restauranger med mat från världens alla höra och i källaren ett stort akvarium som är värt ett besök om man hinner med. Men varför inte kolla in en Lamborghini i Bilsalongen på 3:e våningen istället ;-). Bokhandeln högst upp är bra. De har mycket böcker på engelska, bl a om Thailand. Paragons stora Departmentstore i mitten av byggnaden är ett varuhus i hög klass med priser som ligger under det vi är vana vid hemma.

Det blev mycket om shopping här men Bangkok har förstås mycket mer att erbjuda. En annan gång kanske jag berättar vad jag tycker har varit kul att se och uppleva.

Andra bloggar om: Bangkok, resor, shopping

Bangkok, Patpong. Ikvall har jag pa nara hall studerat det som kallas “sexturism”. Men det ar en del av Thailand och Bangkok och man maste ju utforska den lokala kulturen, eller…?

Forst hamnade jag med min man pa “No Hand Restaurant”. Enkla regler - inga hander. Vi blev visade till ett “private room” dar vi fick menyn och bestallde enligt “hovmastarens” rekommendation: Varrullar, soppa och stekta King Prawns med ris. Och sa varsin Singha Beer forstas. Sedan fick vi folja med vardinnan ut i foajen och valja varsin flicka som skulle vara vara “hander”.

Flickorna var underbart trevliga. Masserade vara axlar och hander medan vi vantade pa maten. De holl glasen och skalade at oss innan de forde dem till vara lappar. Nar maten kom skar de upp, sag till att det inte var for varmt och matade oss med pinnar och skedar. Jag maste erkanna att det kandes lite fanigt.

Flickorna erbjoda oss “party, party” for alla fyra i ett specialrum men vi tackade artigt nej - vi hade faktiskt inte tillrackligt med pengar med oss Konceptet riktar sig framfor allt till japaner och priserna var darefter.

Patpong - numera kultforklarat av mig - maste upplevas. Jag har tidigare bara kranglat mig forbi alla stand och forsaljare av krimskrams. Men ikvall gick vi in pa den ena allt skummare baren efter den andra. Anledningen var i forsta hand att komma over en toalett. Eftersom vi sedan maste ta en ol pa varje nytt stalle, sa det blev lite av en ond cirkel

Till sist hamnade jag, naturligtvis bara i studiesyfte, pa Kangaroo bar, Patpong 1. En BJ bar dar jag pa nara hall kunde fa se hur det kan ga till pa en sadan

Imorgon kvall vantar nya aventyr. 

Cinque Terre är bra för allting.

Solen för välmåendet. Vågbruset för sömnen. Vinet för hjärtat. Utsikten för själen. Saltvattnet för huden. Trapporna för rumpan. Vinden för tanken. Språket för hjärnan. Stigarna för konditionen. Ljuset för välbefinnandet. Druvorna för smaklökarna. Vänligheten för humöret.

Läs mer i Aftonbladet: Bergtagen i Ligurien

Andra bloggar om: resor, Italien, Cinque Terre

Efter ett skönt morgonknull sitter vi på terrassen och ser ut över Medelhavet. En äldre man målar en stol på en altan lite längre ned. Två damer pratar högljutt, iklädda långa nattskjortor. Det mullrar nedifrån byn när tåget far fram genom tunneln. Kyrkklockan slår åtta slag och solens strålar har fortfarande inte nått över berget bakom oss.

På den branta sydsluttningen på andra sidan byn ligger vinodlingarna på vågräta rader, rätt ovanför varandra. En äldre kvinna med korg på armen går längs med en smal gång. Hur orkade hon ta sig ända dit upp?  Hon låser upp en grind och fortsätter en bit tills hon kommer till sitt mål. Hon stannar, tar av sig koftan, plockar och pysslar med något i sin lilla “gård”. Några hundra meter längre bort, på en annan hylla, putar en bred rumpa i grå kjol. En annan kvinna ser till sin lilla odling.

Solljuset når nu de översta raderna på bergssidan och vi går ned till byn och äter frukost. Manarola är ett nytt paradis på min karta.

Andra bloggar om: resor, Italien