Det här är en utveckling av ett inlägg som jag har skrivit på tjejernas privata forum på Sekreterarakademin. Eftersom jag tycker att frågan är intressant så vill jag gärna att mina män och besökare här också ska få veta hur jag tänker.
Även om jag har eskortandet som en hobby så är jag mycket seriös. Mitt mål är att vara “professionell”, helt enkelt för att den typen av män som jag träffar vill ha det så. “Mimmi” är min yrkesroll men det innebär inte att jag byter personlighet. I mitt vanliga vardagsjobb har jag också en yrkesroll där jag möter många olika sorters människor. Jag måste också där vara professionell men det innebär absolut inte att jag är opersonlig.
Som Mimmi sätter jag alltid “kunden” i centrum och jag försöker vara mycket lyhörd. Mannen jag träffar har betalat för att få en upplevelse och jag ser det som min uppgift att försöka förverkliga den. Grejen är också att jag själv tänder på just det här. Jag blir kåt av att känna mig speciell, att göra män kåta och att få tillfredsställa dem. Jag tänder på Mimmi-rollen.
Eftersom jag alltid har mail- och telefonkontakt före en träff försöker jag ta reda på lite om vad han vill ha. En del vill kanske att jag har speciella kläder - högklackat, raffset, lack, prydligt, slampigt osv. Några har önskemål om mitt beteende t ex mycket kvinnlig, retsam eller utmanande. Det utesluter absolut inte att jag kan vara mycket personlig - om kunden vill det.
En del män vill ha en GFE - en flickvänskänsla - och föredrar en escort istället för en älskarinna som kan leda till oönskade krav och förväntningar. Det är en roll som jag trivs väldigt bra i och som inte alls känns spelad. Jag känner mig verkligen som en flickvän när vi är tillsammans och trivs med att umgås och prata, kanske äta en god middag och njuta av varandras sällskap. Och att älska förstås. Men jag är mycket tydlig med mina gränser, både vad jag ställer upp på rent sexuellt och vad jag lämnar ut om mig själv.
En del frågar om mitt riktiga namn. Vid första träffen berättar jag aldrig det. De som jag träffar flera gånger kan få veta det men jag frågar först om de verkligen vill veta. För många kan det förta lite av den illusion som mötet faktiskt är. Jag vill att mannen ska känna sig speciell och jag pratar aldrig om andra män, hur många jag träffar, vilken typ osv.
Jag ser absolut inte att ett proffsigt beteende skulle stå i motsats till att vara sig själv.
Greta Garbo som jag känner mycket samhörighet med, trots att vi aldrig har träffats, skriver om liknande tankar i sin blogg. Läs gärna den.
Jag har placerat min blogg i Handen på bloggkartan.se
Andra bloggar om: eskortverksamhet, prostitution, sexköp, GFE