Mimmi’s Blog

Högsommarvärme - så sällsynt och eftertraktat. Längtan och hoppet som får oss att överleva år efter år.
När havet är spegelblankt, vattnet klart och klipporna varma. Min kropp smälter i din famn. Bortanför horisonten finns andra världar men havet och himlen flyter samman. En säl krusar ytan och måsarnas skrän skär i tystnaden. Doften av hav och tång, salt som torkar på huden.

Fisk med hummer och räkor och iskallt vin. Nymånen kommer och kvällsvinden är ljummen som i ett främmande land. Men jag är inte borta - bara hos dig i Paradiset.

 Andra bloggar om: Sommar

I natt ska man lägga sju sorters blommor under huvudkudden

Men jag tror jag struntar i det. Jag har gjort det så många år och inte har jag kommit ihåg en enda dröm. Just nu tycker jag att jag lever i en verklig dröm istället - en mycket behaglig sådan. Jag får träffa så många otroligt trevliga män som vill ha just mig och jag njuter av dessa träffar, både av den sociala kontakten och den sexuella njutningen. Dessutom har jag fått många nya vänner genom Sekreterarakademins forum. Det är både tjejer och killar som är mer eller mindre aktiva men som alla har ett intresse av just escortverksamhet.

När jag började som escort i höstas var det väldigt spännande och lite nervöst. Jag visste ju egentligen inte vad jag kunde förvänta mig. Det är fortfarande mycket spännande, både att träffa nya män och de jag redan känner - fast på olika sätt. De som återkommer och vill träffas igen ger mig förstås en kick eftersom jag förstår att de gillar mig. När vi ses igen blir det ofta mer avslappnat och jag har numera en ganska personlig relation till några mycket trevliga gentlemän. Jag lägger alltid lika mycket tid på att göra mig fin, oavsett om det är en ny eller redan bekant man. Det är en sorts förberedelseritual som gör mig kåt och förväntansfull. När jag ska träffa en man jag redan känner gör jag mig fin just för honom och försöker välja kläder som jag vet att han gillar. I min egen njutning ingår ju att mannen betalar mig för att få någonting han vill ha.

Nya killar är förstås spännande på ett annat sätt. Den 18 mars skrev jag en blogg om mina förberedelser inför en ny träff och just det här med mentala bilder är intressant. Vare sig man vill eller inte så skapas alltid en föreställning om den man ska träffa. Jag har fortfarande ALDRIG blivit besviken när jag har träffat någon men jag måste erkänna att jag ibland har blivit lite överraskad när min föreställning inte stämmer med verkligheten.

Sommaren är så underbar. Jag älskar att gå lättklädd och inte frysa. Älskar att gå på stan och fånga männens blickar eller ligga naken på stranden. Jag lever verkligen här och nu eftersom vi inte vet någonting om morgondagen.

GLAD MIDSOMMAR!

- Att känna stolthet över sina barn
- Att få ett fat med färska ostron på is och ett glas Laphroaig
- Att se syrenerna långsamt slå ut, blomma för blomma
- Att sitta med en kall öl i Arlandas utrikesterminal och vänta på ombordstigning
- Att hitta en snygg topp som passar till den nya kjolen
- Att tänka på att mamma och pappa är i himlen

Årets premiärrunda avklarad. Och - Jah! Spikraka, långa utslag.
Då har vi bara närspelet kvar

Det är lika roligt i år som varje vår. Jag är som vanligt helt övertygad om att jag NU vet hur man gör. Äntligen har jag kommit på det. Det har naturligtvis mognat under vintern, kroppen har fått vila och är avslappnad, hjärnan har bearbetat alla instruktioner och goda råd. Jag visste ju att det inte är svårt egentligen.
Ok, en lite dragning till höger kanske det blir, men jag ska definitivt inte behöva gå ute i ruffen och hacka. Och äntligen är det slut med alla duffar och toppar

Jag pratar om golf förstås. Och denna lyckokänsla brukar hålla i sig till första turen till rangen. Likandant i år förstås. Visst, jag träffar bollen (för det mesta). Men - varför går den alltid till höger? Och varför går den inte längre i år? Trots att jag vet precis hur jag ska göra.

Är det någon som gillar krocket? 

Här ligger jag och njuter. Snart slut på semestern. Ikväll åker jag hem.

“Döden är bara en illusion”, sjunger Kim Larsen i Halleluja - en av de vackraste visor jag vet. Om jag får bestämma skulle jag vilja att den spelas på min begravning.

Men så hemskt, att föreställa sig sin egen död och begravning. Döden är så sorglig, ruskig och skrämmande men också så naturlig. Vi människor är ju de enda varelser som faktiskt är medvetna om vår egen förestående död.

Mina föräldrar har nyligen dött med några månaders mellanrum. De var båda sjuka en kort period och låg på sjukhus den sista tiden. När de stilla somnade in var det inget speciellt traumatiskt med det - jag hoppas att de nu har återförenats någonstans där bortanför.

Jag var närvarande när min pappa dog, satt och såg på honom när andningen bara upphörde. Och jag är tacksam över att jag fick vara med, att få uppleva det, på samma sätt som när min svärmor dog för några år sedan. Det är inte otäckt men ändå en så märklig känsla. Att sitta vid en kropp som plötsligt bara blir tom, den som jag har känt så väl finns inte kvar i den längre…

Min mamma träffade jag några timmar innan hon dog. Hon sov och hade inte ont. Jag vet inte om hon visste att jag var där. Jag fick beskedet på telefon av en sköterska och när jag sedan kom för att ta avsked var kroppen så främmande. Jag kände knappt igen att den hade varit min mor.

Jag ska plocka violer till hennes begravning…

Idag har jag jobbat i trädgården.
Det var helt underbart att rafsa i lövhögarna och puta med rumpan mot solen. I alla rabatter gömmer sig små gröna plantor under det bruna riset. Jag nästan såg hur de små bladen växte i solljuset under dagen.

Jag har sett tussilago idag! Flera stycken. Och för mig betyder det att våren definitivt är här. Solen har lyckats väcka de små knopparna som nu har trasslat sig upp genom fjolårsgräset. Tussilago Farfara.

Visst har vi lite krokus i rabatterna här och var, de blommade nästan under snödrivorna, men det är ändå de vilda blommorna som är de riktiga budbärarna. Nästa utmaning är blåsippan, Anemone Hepatica. När tussilagon blomstrar som ogräs i dikena är det dags att höja blicken till skogsbackarnas sluttningar. Bland rötter och torra löv ser man de blålila små tuvorna, så underbar färg, och tittar man nära så är den lilla blomman väldigt vacker. Men den ska stå kvar på sin plats i backen - inte sättas i vas.

En annan favorit som snart kommer är backsippan. Den är mjukt luden som en liten mus men svårare att hitta
Mitt intresse för blommor började för många år sedan - långt innan jag hade en tanke på att börja som escort. På gymnasiet gjorde jag ett herbarium med över hundra pressade blommor. Och jag lärde mig de latinska namnen på allihop.