Mimmi’s Blog

Jag måste få slå ett slag för min favoritförfattare Arto Paasilinna som har gett min många goda skratt. Hans skrönor som utspelar sig i Finland i modern tid, ibland med mer eller mindre optimistiska framtidsperspektiv, berättas med en enkel och rättfram humor som går rakt in i min själ. De underbara personbeskrivningarna han levererar om och om igen ger mig en känsla av att befinna mig i sagornas värld men ändå ligger verkligheten nära till hands. Jag vet att en del blir besvikna och tycker att hans böcker är enformiga, händelserna rullar liksom bara på i en jämn ström. Men det är det som för mig är charmen, speciellt om man lyssnar på dem inlästa av en manlig röst med finsk brytning.

En av de roligaste (och tokigaste) jag har läst är “De hängda rävarnas skog”. Då skrattade jag faktiskt högt när jag läste. Boken handlar om boven Oiva Juntunen som är innehavare av ett tiotal kilo guld. Han kan leva ett ganska bekymmersfritt liv med sin förmögenhet men när hans kumpaner, som åkte fast efter guldkuppen, är på väg att friges från fängelset tar Oiva det säkra före det osäkra och flyr med guldet till Finlands öde skogsmarker. Tillsammans med en alkoholiserad major råkar han ut för diverse oväntade händelser och när den flerfaldige mördaren Hemmo Siira kommer honom på spåret blir det riktigt spännande.

Som talbok har jag tidigare lyssnat på “Tio rivjärn”, en fars i bästa Paasilinna-stil. Verkställande direktören och nyutnämnda industrirådet Rauno Rämekorpi måste efter sin 60-årsdag göra sig av med ett antal blombuketter som hans fru är allergisk mot. Eftersom han tycker att det är synd att bara köra dem till soptippen uppvaktar han med taxichauffören Seppo Sorjonens hjälp tio damer i olika åldrar som han tidigare i livet har haft olika relationer till. Det blir möten med diverse oväntade överraskningar för det nyutnämnda industrirådet.

Just nu håller jag på med “Världens bästa by”. Eemili Toropainen får av sin döende farfar, den flerfaldiga kyrkobrännaren Asser Toropainen, i uppdrag att grunda en Dödskyrkostiftelse och bygga en ny kyrka som kompensation för de kyrkor som gubben har bränt ner. Det leder så småningom till att ett helt nytt litet samhälle börjar växa upp kring kyrkan. Allteftersom tiden går växer den lilla kyrksocknen i Sotkamos utmarker och Eemili får i egenskap av grundare rollen som landsfader. Efter bästa förmåga får han ta itu med allehanda problem som uppstår, inte minst när tredje världskriget utbryter i stora världen.

Andra bloggar om: Arto Paasilinna, boktips, bokrecensioner