En eksistensialistisk betrakting om vennskap og respekt
Jag har en tid funderat på att skriva om vänskap, förtroenden och respekt. Ämnet känns ofta aktuellt för mig men jag har haft svårt att formulera mina tankar till en vettig text. Jag frågade en mycket god vän till mig, som faktiskt är en av de klokaste människor jag har träffat, om inte han ville skriva en gästblogg på temat och jag blev inte besviken. Hoppas att ni begriper fast det är skrevet på norsk 
“Jeg kan vanskelig se vennskap uten respekt, mens det går åpenbart å ha respekt uten vennskap. Respekt er noe som ofte kreves, men må åpenbart også gis. Vennskap kan vanskelig kreves, det må gis og da i håp om å få den annens vennskap tilbake.
Respekt er noe som egentlig må fortjenes og ligger slik sett på en linje mellom å kreve og å få, mens vennskap ligger på en linje mellom å gi og få. I skjæringspunktet “å få” overlapper dermed vennskap og respekt hverandre.
Respekt dreier seg mest om å setter grenser mens vennskap dreier seg om å inkludere. I vennskap må man med andre ord inkludere den andre personens grenser.
Jeg tror at vennskap egentlig er som andre skap (skåp), det kommer ikke mer ut av det enn det som settes inn. Dyrking av vennskap er derfor å “investere” i et annet menneske uten annet “avkastningskrav” enn håpet om at den andre også vil gi av seg selv til det inderlige felleskap ekte vennskap er.
Skrevet en morgenstund av en som eier et lite rødt hjerte gitt i vennskap.”