Mimmi’s Blog

… att åka på semester med mig någon mer gång. Det brukar faktiskt börja hemma. Tre dagar innan vi ska åka. Jag sorterar allt som ska med i olika högar: viktigt (pengar, pass, biljetter osv), handbagage (sånt som jag inte vill ska komma bort, bra att ha om bagaget blir försenat mm), och resväska. Jag har en perfekt lista att gå efter, bara så att inget ska bli glömt. Ca en timma innan vi MÅSTE åka så lägger jag snabbt ned allting på sitt rätta ställe. Allt får plats och det är till och med lite luft i väskorna (för eventuella nyinköp under resan). Så långt - allt är under kontroll.

När vi sedan står på flygplatsen och jag har glömt att kolla bagagevikten så måste allt i hast packas om. Annars hade övervikten kostat oss lika mycket som biljetten för båda tur och retur. Handbagage slängs i resväska. Plastpåsar får ersätta handbagage som helt plötsligt måste checkas in. Akuta frågor uppstår: Var ligger kameran? Vem har shortsen som jag skulle byta till på planet? (min mans fråga) Var är mina läsglasögon? (min fråga eftersom jag har en bok som jag hade tänkt läsa på planet) Nåja, allting är ju med i alla fall - någonstans. När vi checkar in så visar det sig att jag redan har betalat för två resväskor (istället för en som jag trodde).

När vi sedan passerat säkerhetskontrollen (som vanligt piper det när jag passerar - jag vet aldrig varför) så kommer jag på att jag MÅSTE köpa en ny mascara. Vi har gott om tid och jag tar en sväng genom tax-free. De har väldigt fina ljusstakar … Jag hittar min mascara och maken vinkar förtvivlat när jag står i kassan och väntar. När jag har betalat drar han mig bokstavligen mot gaten. Jag har tydligen betalat för prioriterad ombordstigning men vi har missat den - på grund av mitt mascaraköp. Vi fick inte sitta bredvid varandra

När vi ska hem blir han också oförklarligt irriterad. Bara för att jag inte har några pengar till taxichauffören när vi kommer till flygplatsen (jag kommer faktiskt inte ihåg var jag la växeln på den senaste baren) så att han måste springa till en bankomat för att kunna betala. Och när jag fiskar upp tre vykort som jag MÅSTE posta innan vi går in genom passkontrollen, fast jag har ju inte skrivit i adressen heller - kommer du ihåg vilket gatnummer Söderströms bor på? När biljetter, vykort och sedlar singlar över golvet i avgångshallen vänder han på klacken.

Någon annan man som är intresserad av att ta över mig …?

Andra bloggar om: Resor, män

Det här inlägget postades 21 mars 2008 21:14 i kategorin Resor. Du kan följa kommentarer till det här inlägget genom det här RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackback från din egen blogg.