Mimmi’s Blog

Varför är vissa bilar typiskt kvinnliga och andra manliga? Är det storleken? Eller hästkrafterna? Kanske märket, eller helt enkelt färgen? Är en röd bil tjejig? Och hur är det med en cab?

Alla människor jag känner har en bil, minst en bil. Så varför skulle jag vara så speciellt upptagen av detta ämne just idag? Jag har kört bil nästa dagligen sedan 20-årsåldern men bara ägt två bilar i hela mitt liv. Två röda cabbar Den första var en MGA -57 (varför sålde jag den???) och nu, La Belle Rouge, som står parkerad på gatan utanför. Min kära make har bestämt sig för att åka kommunalt från och med nu - eftersom vi ska sälja vår gamla Volvo …

Andra bloggar om: Bilar

… att åka på semester med mig någon mer gång. Det brukar faktiskt börja hemma. Tre dagar innan vi ska åka. Jag sorterar allt som ska med i olika högar: viktigt (pengar, pass, biljetter osv), handbagage (sånt som jag inte vill ska komma bort, bra att ha om bagaget blir försenat mm), och resväska. Jag har en perfekt lista att gå efter, bara så att inget ska bli glömt. Ca en timma innan vi MÅSTE åka så lägger jag snabbt ned allting på sitt rätta ställe. Allt får plats och det är till och med lite luft i väskorna (för eventuella nyinköp under resan). Så långt - allt är under kontroll.

När vi sedan står på flygplatsen och jag har glömt att kolla bagagevikten så måste allt i hast packas om. Annars hade övervikten kostat oss lika mycket som biljetten för båda tur och retur. Handbagage slängs i resväska. Plastpåsar får ersätta handbagage som helt plötsligt måste checkas in. Akuta frågor uppstår: Var ligger kameran? Vem har shortsen som jag skulle byta till på planet? (min mans fråga) Var är mina läsglasögon? (min fråga eftersom jag har en bok som jag hade tänkt läsa på planet) Nåja, allting är ju med i alla fall - någonstans. När vi checkar in så visar det sig att jag redan har betalat för två resväskor (istället för en som jag trodde).

När vi sedan passerat säkerhetskontrollen (som vanligt piper det när jag passerar - jag vet aldrig varför) så kommer jag på att jag MÅSTE köpa en ny mascara. Vi har gott om tid och jag tar en sväng genom tax-free. De har väldigt fina ljusstakar … Jag hittar min mascara och maken vinkar förtvivlat när jag står i kassan och väntar. När jag har betalat drar han mig bokstavligen mot gaten. Jag har tydligen betalat för prioriterad ombordstigning men vi har missat den - på grund av mitt mascaraköp. Vi fick inte sitta bredvid varandra

När vi ska hem blir han också oförklarligt irriterad. Bara för att jag inte har några pengar till taxichauffören när vi kommer till flygplatsen (jag kommer faktiskt inte ihåg var jag la växeln på den senaste baren) så att han måste springa till en bankomat för att kunna betala. Och när jag fiskar upp tre vykort som jag MÅSTE posta innan vi går in genom passkontrollen, fast jag har ju inte skrivit i adressen heller - kommer du ihåg vilket gatnummer Söderströms bor på? När biljetter, vykort och sedlar singlar över golvet i avgångshallen vänder han på klacken.

Någon annan man som är intresserad av att ta över mig …?

Andra bloggar om: Resor, män

Alldeles nyss var jag helt övertygad om att jag hade kommit på hela mänsklighetens gemensamma mål, det vi alla ägnar vårt liv åt att söka och sträva efter - vare sig vi är medvetna om det eller inte (oftast inte). Jag kom på det när jag satt på en italiensk toalett och kissade. Jag betraktade den nya toalettpappersrullen, och den som var nästan slut men hade lämnats kvar så att även den sista pappersbiten kunde komma till användning - fast jag vet egentligen inte vad det hade med saken att göra.

Vi är faktiskt alla ute efter samma sak. Oavsett ras, kultur, kön eller politisk åskådning så söker vi alla efter kärleken och friheten. I de flesta fall är det förstås två oförenliga tillstånd i vårt sätt att handskas med dem, men för tillfället låter jag läsaren själv få fundera vidare över detta.

Baren igen. Campari Cardinale. Solen värmer. Hur kommer det sig att fem italienska män vid ett annat bord sitter med ryggen mot solen vända mot mig. Min korta kjol? Mina vita trosor - som jag faktiskt inte tror att de ser? Eller är det min blick och mitt leende? Jag är helt fascinerad, allvarligt! Alldeles nyss var de helt upptagna med att beundra en motorcykel som står på gatan intill. Är det typiska italenska män? Eller är italienare typiska män?

Andra bloggar om: Italien, män

Jag älskar verkligen våren - känner mig som en marskatt eller något ännu värre. Att sätta på mig en kortkort kjol och fånga männens blickar är något av det bästa jag vet. Är det ur-kvinnligt eller …

Baren på strandpromenaden har nyligen öppnat för säsongen och har ingen drinkmeny klar ännu. Men jag brukar få en Campari Cardinale och den klagar jag inte på. Den italienska pojken i baren är så rar så jag måste helt enkelt gå hit en sväng varje dag. Eftersom jag åker hem imorgon så funderar jag på att ägna en längre stund åt honom innan jag bokar taxi till flygplatsen.

Jag kan verkligen rekommendera Sardinien under låg- eller försäsong. Alghero är en underbar liten stad nära den norra flyplatsen men förmodligen pest under turistsäsongen. Hotell Angedras är toppen. Bra pris (lågsäsong), bra service och god frukost. Restaurang La Lanterna ligger nära och har mycket god mat. Pizzor för alla smaker, hemgjorda kakor och goda glassar. Verkar vara stamställe för många av stadens egna invånare.

Är det sant att det snöar i Stockholm?

Andra bloggar om: Sardinien, Alghero

Blå himmel och vita ben. Pizza och Spaghetti. Gyllene Grappa och iskall Gelato. Massor av sardiner - nej, sarder kallas de förstås, alla trevliga människor omkring mig. Det är mysigt att vara turist under lågsäsong. Ingen trängsel, inga stressade servitörer eller påflugna försäljare. Det är vår här! Eller snarare svensk sommar - i mars. Alla är glada och trevliga, förväntansfulla inför den kommande säsongen.

Jag blir alltid så fångad av alla vackra blommor, både hemma och utomlands. Här blommar Mimosa, Ginst och Bouganvillea och det hänger gula citroner på träden. På vägrenen skiftar det i allt mellan gult och purpurlila. Förmodligen det vi kallar ogräs men jag är hänförd.

Andra bloggar om: Sardinien, våren

Det är inte så ofta jag hör någon säga att det är tråkigt att åka tåg. Tåg är inte tråkigt. Jag åker ganska ofta mellan Sverige och Norge och jag gillar det. Det gör mig inget att det mest är ganska gamla och risiga tågvagnar men det förvånar mig att det inte går några moderna snabbtåg mellan Stockholm och Oslo! Jag är övertygad om att det skulle vara ett alternativ för många som flyger i stället. Numera har jag en dator med 3G-modem också så jag kan surfa fritt så länge jag är på svenska sidan. Utom i Värmländska ödemarken

Jag har lärt mig att vara rätt klädd - tröja eller varm schal är ett måste men det är lika viktigt att ha t-shirt under. Det är nämligen lika stor risk att det är varmt och svettigt som att det drar om öronen. Och även om jag mest nöjer mig med kaffe och plastförpackad Delicato-boll så går det faktiskt att köpa både vin och öl i kiosken

Jag kan sitta länge och titta ut i det ändlösa landskapet. Låta tankarna flöda fritt. Vem bor i husen jag ser? Vad gör de just nu? Hur många tåg kör förbi här varje dag? Hur kan det vara så grönt på fälten redan i mars? Och skiftar det inte redan lite i björkarna? Vilket mysigt torg. Vad kan den här orten heta? När jag var barn var min högsta önskan att få sitta framme hos lokföraren och titta framåt spåret, jag var så nyfiken på hur det kunde se ut. Men det fick jag aldrig göra.

När jag åker tåg tänker jag alltid på ett kortspel som jag hade en gång för länge sedan. “Sveriges städer” - min främsta källa till Sveriges geografi. Man skulle samla på landskap. På varje kort stod oftast två städers namn, typ Örebro - Kumla, Katrineholm - Flen, Karlshamn - Sölvesborg osv. Gotland var bäst för där fanns bara ett kort - Visby. Jag har aldrig varit i Sölvesborg men jag har alltid vetat att det ligger i Blekinge nära Karlshamn - där jag inte heller har varit Flen har jag bara sett genom tågfönster men jag vet att det ligger nära Katrineholm i alla fall.