Mimmi’s Blog

Eftersom jag hade läst en hel del goda omdömen om den exklusiva restaurangen tyckte jag att jag kunde rekommendera den. Det var inte lätt att få ett bord den dag och tid vi önskade heller, vilket ju kunde tolkas lovande. Eftersom vi anlände redan vid sjutiden och bordet var bokat till 19.30 så hänvisades vi till baren som var romantisk och mysig som en boudoir. Mycket tyg och röda sammets-soffor. Men den goda whiskyn som vi beställde från barlistan var tyvärr slut. Någan annan Islay-whisky fanns inte! När klockan närmade sig 20.00 kände vi oss tvugna att fråga en förbipasserande servitör om vi inte skulle få vårt bord snart!

När vi så småningom hade blivit visade till bordet och gjorde vår beställning så fick vi förslag på ett italienskt vin som skulle passa perfekt till maten som vi hade beställt. Efter en stund kom en annan servitör, kanske sommeliern? och meddelade att tyvärr var vinet som vi hade blivit rekommenderade slut - men hon föreslog vänligt ett annat. Vad skulle vi säga?

Vi fick ett litet fat med små crostini och oliver som tilltugg medan vi väntade på förrätten. Efter ca 45 minuter påpekade mitt sällskap för en förbipasserande sevitör att vi hade väntat ganska länge på vår förrätt. Han verkade något förvånad och ursäktande och sa att detta naturligtvis skulle kompenseras med “något gott till kaffet”. Efter en minut fick vi ett nytt litet fat med exakt likadana små crostini och oliver att dela på! Förrätten kom så småningom och vi skämtade med servitören om hur länge vi skulle behöva vänta på huvudrätten. Beskedet var att den fanns klar för omedelbar servering. Vi hade knappt hunnit äta upp förrätten innan tallrikarna försvann från bordet. Men kalv-entrecoten då? Inte kom den… Till slut fick vi återigen påpeka att vi väntade på nästa rätt och något urskuldrande serverades efter en stund också varmrätten.

Maten var god, visst, men hade jag inte haft så trevligt och underhållande sällskap hade jag varit ordentligt sur på den usla servicen. Och jag kommer inte att gå tillbaka till Le Rouge på länge.

Det här inlägget postades 26 januari 2008 19:31 i kategorin Funderingar. Du kan följa kommentarer till det här inlägget genom det här RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackback från din egen blogg.