Mimmi’s Blog

Det pirrade i magen när jag stod i rulltrappan. I ögonvrån såg jag B när jag gick in i bokhandeln. Jag strövade runt på avdelningen med pocketböcker. Det var inte speciellt mycket folk i affären. En man gick omkring på samma avdelning som jag. Jag såg att han tittade i smyg. Min korta kjol och de mörka strumporna med den raka sömmen väckte uppmärksamhet. Jag stannade till ibland och tittade på någon bok. Böjde mig fram för att titta på nedersta hyllan. Jag visste att B tittade, min kjol kunde inte dölja kanten på strumporna. Så kom ett meddelande på telefonen: ”Du sköter dig bra. Gå längst in i affären, jag kommer efter.”

Jag försökte att inte visa min nervositet. Klackarna slog mot golvet när jag drog mig inåt affären. Så kände jag värmen av hans kropp bakom mig. Jag vände mig försiktigt om. Han log och sa hej. Så gav han mig ett kuvert och drog sig tillbaka. I kuvertet låg en nyckel. På utsidan stod det ”Leta reda på boken Den Nya Kamasutra. Bläddra i den och titta på bilderna”.

Jag kände mig förvirrad. För ett ögonblick kunde jag inte koncentrera mig på bokhandelns alla avdelningsskyltar. Varför var det bara barnböcker överallt? Vad skulle jag leta efter? Religion? Psykologi? B höll sig i närheten. Ledde mig omärkligt till rätt hylla.

Jag hittade boken och tittade i den. Mycket sensuella bilder. Han stod vid min sida och tittade han också…

Andra bloggar om: Kamasutra, sensualitet

Så är då årets badpremiär överstökad. Ovanligt tidigt, javisst! Men det är skönt att ha det gjort - så kan man ta det lugnt fram till den riktiga sommaren. 9 grader sas det vara men jag hade nog gissat på 12. Faktiskt riktigt skönt. Så jag var förstås i och doppade mig två gånger

Självklart var jag sprillans naken och jag kunde också passa på att visa upp mig lite på stranden bland alla andra nakenbadare - de som inte badade

Andra bloggar om: bad, kallbad

Jag måste få slå ett slag för min favoritförfattare Arto Paasilinna som har gett min många goda skratt. Hans skrönor som utspelar sig i Finland i modern tid, ibland med mer eller mindre optimistiska framtidsperspektiv, berättas med en enkel och rättfram humor som går rakt in i min själ. De underbara personbeskrivningarna han levererar om och om igen ger mig en känsla av att befinna mig i sagornas värld men ändå ligger verkligheten nära till hands. Jag vet att en del blir besvikna och tycker att hans böcker är enformiga, händelserna rullar liksom bara på i en jämn ström. Men det är det som för mig är charmen, speciellt om man lyssnar på dem inlästa av en manlig röst med finsk brytning.

En av de roligaste (och tokigaste) jag har läst är “De hängda rävarnas skog”. Då skrattade jag faktiskt högt när jag läste. Boken handlar om boven Oiva Juntunen som är innehavare av ett tiotal kilo guld. Han kan leva ett ganska bekymmersfritt liv med sin förmögenhet men när hans kumpaner, som åkte fast efter guldkuppen, är på väg att friges från fängelset tar Oiva det säkra före det osäkra och flyr med guldet till Finlands öde skogsmarker. Tillsammans med en alkoholiserad major råkar han ut för diverse oväntade händelser och när den flerfaldige mördaren Hemmo Siira kommer honom på spåret blir det riktigt spännande.

Som talbok har jag tidigare lyssnat på “Tio rivjärn”, en fars i bästa Paasilinna-stil. Verkställande direktören och nyutnämnda industrirådet Rauno Rämekorpi måste efter sin 60-årsdag göra sig av med ett antal blombuketter som hans fru är allergisk mot. Eftersom han tycker att det är synd att bara köra dem till soptippen uppvaktar han med taxichauffören Seppo Sorjonens hjälp tio damer i olika åldrar som han tidigare i livet har haft olika relationer till. Det blir möten med diverse oväntade överraskningar för det nyutnämnda industrirådet.

Just nu håller jag på med “Världens bästa by”. Eemili Toropainen får av sin döende farfar, den flerfaldiga kyrkobrännaren Asser Toropainen, i uppdrag att grunda en Dödskyrkostiftelse och bygga en ny kyrka som kompensation för de kyrkor som gubben har bränt ner. Det leder så småningom till att ett helt nytt litet samhälle börjar växa upp kring kyrkan. Allteftersom tiden går växer den lilla kyrksocknen i Sotkamos utmarker och Eemili får i egenskap av grundare rollen som landsfader. Efter bästa förmåga får han ta itu med allehanda problem som uppstår, inte minst när tredje världskriget utbryter i stora världen.

Andra bloggar om: Arto Paasilinna, boktips, bokrecensioner

Som före detta skaraborgare så vet jag att ett av Sveriges säkraste vårtecken är tranornas ankomst till Hornborgasjön. Som för många andra bofasta västgötar hörde det till traditionen att en helg i slutet av mars åka och titta på trandansen. Ibland hade vi med gäster från Stockholm som tyckte att det var ett väldigt exotiskt utflyktsmål. I fina turistanpassade byggnader med golvfasta tubkikare står man tillsammans med hundratals andra människor och tittar på tusentals tranor som går och käkar potatis på en åker. Allt är brunt och grått, även tranorna, utom möjligen en och annan tussilago i dikesrenen.

Transtatistiken är noga redovisad. I lördags: 13900 Igår: 13500 Idag: 12100.

Och då slår det mig. Hur räknar man tranorna? Ja ja, det är klart att det går att ta ett kort och i lugn och ro sitta och räkna så att ingen hinner flyga iväg. Men det måste ju ta oändlig tid. Finns det kanske något dataprogram där man kan mata in en bild på ett tranhuvud och sedan ställa frågan: How many items of this kind? Eller kanske tranben och dela med två?

Nej jag vet sanningen. Det står några ideella entusiaster och räknar varje kväll när tranorna flyger ut på sjön. Men tänk om de inte får samma antal? Tar de ett genomsnitt då eller är det någon som anses bäst på att räkna rätt?

Jag såg två tranor på en norsk åker idag. Det var därför denna blogg kom till.

Andra bloggar om: tranor, Hornborgasjön

Idag när jag var ute och promenerade i det vackra vårvädret så funderade jag över en teori som jag har - nyttan av aktivt gående.

Jag tror nämligen att om man medvetet väljer hur man går så kan man träna specifika muskler i kroppen på ett naturligare sätt än på gymmet.

Tänk så här: om jag sträcker ut kroppen, drar in rumpan och putar med tuttarna när jag går så borde följaktligen mag- och rumpmusklerna bli fastare. Om jag sträcker ut stegen på ett visst sätt och antar en spänstig gång så blir på samma sätt lår- och vadmusklerna smidigare. Och om jag dessutom vickar på rumpan så borde även höfterna bli mer slimmade. Sedan beror det förstås på hur länge man promenerar på detta sätt för att det ska ge synligt resultat. Men i längden borde det väl ändå märkas

Det här med stavgång har jag aldrig funderat på för egen del. Men jag tror nog att det finns plats för det också i min teori, bara man använder stavarna “aktivt”

Andra bloggar om: promenad, träning