Sköna sommarminnen
Efter ett skönt morgonknull sitter vi på terrassen och ser ut över Medelhavet. En äldre man målar en stol på en altan lite längre ned. Två damer pratar högljutt, iklädda långa nattskjortor. Det mullrar nedifrån byn när tåget far fram genom tunneln. Kyrkklockan slår åtta slag och solens strålar har fortfarande inte nått över berget bakom oss.
På den branta sydsluttningen på andra sidan byn ligger vinodlingarna på vågräta rader, rätt ovanför varandra. En äldre kvinna med korg på armen går längs med en smal gång. Hur orkade hon ta sig ända dit upp? Hon låser upp en grind och fortsätter en bit tills hon kommer till sitt mål. Hon stannar, tar av sig koftan, plockar och pysslar med något i sin lilla “gård”. Några hundra meter längre bort, på en annan hylla, putar en bred rumpa i grå kjol. En annan kvinna ser till sin lilla odling.
Solljuset når nu de översta raderna på bergssidan och vi går ned till byn och äter frukost. Manarola är ett nytt paradis på min karta.