Mimmi’s Blog

Jag klarade det! Tre timmar i Milano utan att shoppa en endaste liten sko, eller väska, eller blus. Men frestande var det Vi hann gå långt i alla fall och äta gott också. Toaletterna i tunnelbanan var det läskigaste. Först stoppade man i ett mynt i en apparat. En grön lampa tändes och när man tryckte på den så öppnades något som såg ut som en hissdörr av stål. När jag hade gått in slog dörren igen och jag undrade verkligen om jag skulle komma ut någon gång igen. Rena science fiction…

Det är något speciellt med italienska män. Så charmiga och hjälpsamma, riktiga gentlemän. Specerihandlaren i Corniglia t ex som sålde solvarma druvor och iskallt vatten med samma leende varje dag. Eller den unga portiern på Torretta B&B i Manarola som tjänstvilligt tipsade oss om den lilla byns nöjesutbud. Jag kommer inte att glömma barägaren med de varma ögonen som serverade frukost och vaniljfyllda gifflar med florsocker på och till och med busschauffören som just nu fraktar oss till Bergamoflygplatsen log tålmodigt när jag rotade i väskan efter växel till biljetten. För att inte tala om den söta ynglingen som satt bredvid mig på tåget och på knagglig engelska försökte förklara hur vi skulle hitta flygbussarna i Milano.

Jag tänker absolut åka tillbaka till Italien någon gång.

Jag drömde en förunderlig dröm. Kungen, ja Carl Gustav alltså, och jag kom i samspråk efter en konferens. Han var klädd som Karl XII ungefär, fast lite modernare snitt på rocken. Vi promenerade längs en snöig gata och pratade om vardagliga ting. När vi skiljdes fick jag en kram och en kindpuss. Och så sa han att jag skulle passa som “escort”

Sjöbusar kan vara de bästa älskare - det är min erfarenhet i alla fall

De grova händerna, mjuka som ett barns. Det lurviga bröstet lent som på en katt och kyssarna lätta och fulla av begär… Tungan som långsamt letar sig in i mitt villiga sköte och fingrarna som smeker mig tills orgasmen kulminerar i en lång kramp.

De starka armarna lyfter min kropp mot den styva lemmen som försiktigt tränger sig djupt in i mig. Den bruna huden mot min. Värmen. Åtrån.

Det är underbart gott med focaccia con pomodore e mozzarella och en Birra Moretti till lunch

Corniglia, Manarola, Monterosso … Låter det inte vackert? Det är vackert! Bergen som stupar ned i det azurblå Medelhavet och de små byarna ligger som små kompakta öar på klipporna. Det är omöjligt att ta sig fram med bil. Gränderna är trånga och fulla med trappor. Vandringslederna mellan byarna är rena äventyret.

En grappa på stationen i väntan på tåget. Det gör inget att det duggregnar idag. Där kommer tåget i tunneln, två gula lysande ögon. Men…? Vi sitter ju på fel perrong! Springa, springa. Trappa ned, trappa upp. Puh! Tågvagnen är en dubbeldäckare och det är roligast att sitta högst upp. Fast vi ser ju inget eftersom vi åker i tunneln hela tiden

Dagens bästa köp: en solhatt och ett paraply. Hatten därför att jag inte har hittat någon som ersättning för den som råttan på Borneo tuggade i sig. Paraplyet för att hatten inte ska bli blöt.

Ciao!

Det här är verkligen spännande. Jag har bytt bloggverktyg från Blogger till Wordpress men nu hoppas jag få tid att börja skriva lite igen. Jag måste bara berätta om mitt senaste tandläkarbesök

Imorgon åker jag på semester en vecka. Det blir troligen inga nya inlägg när jag är borta men jag kanske skickar någon semesterbild.