Ett fantastiskt yrke
Om jag fick en chans att börja om som ung med den klokhet jag har idag - då skulle jag bli orkesterdirigent. Tänk vilken känsla. Att stå framför en symfoniorkester med den lilla taktpinnen mellan fingrarna och spreta med lillfingret. Att ha hela orkestern i mina händer, gunga med i musiken, hyssja och peka, vifta och stampa.
Ikväll har jag lyssnat på “Wiener Mozart Orchester” i Musikverein i Wien. Jag blev helt fascinerad av dirigentens rörelser och förmåga att följa och styra musiken som flödade. Jag har själv för många år sedan spelat i orkester så jag vet hur vilktig dirigenten är.
Jag skulle förstås ha min hobbyverksamhet i alla fall. I den får jag ju prova olika pinnar 