Prostitution
Ämnet prostitution har väl i alla tider väckt åsikter till liv. Jag ska förstås inte uttala mig om hur man resonerade förr …
Jag har blivit mer och mer medveten om vilka olika känslor som finns med när sexuella tjänster mot betalning diskuteras. Och jag funderar många gånger på vad jag egentligen tycker själv.
Prostitution är ett vitt begrepp som omfattar så mycket, det handlar inte alls bara om att sälja sex. I Sverige är prostitution inte offentligt accepterat. Vår regering har stiftat en tvetydig lag, det är legalt att sälja men inte köpa sex. Hur går det ihop? Hupp! Det yttersta syftet med lagen är förstås att få företeelsen prostitution att upphöra i Sverige.
Handlar det om moral? Vill lagstiftarna med detta påtvinga eller påverka enskilda svenskars moraluppfattning? Nej, jag tror inte det. Utan att ha läst förarbeten till lagen är jag ganska övertygad om att man förutsätter att prostitution handlar om utnyttjande av kvinnor och att alla som prostituerar sig far illa. Därför vill man inte heller kriminalisera dessa utan det får bli de kåta utnyttjarna som blir brottslingar.
Men prostitution fyller förstås en funktion, annars skulle den inte vara så livskraftig. Företeelsen har “alltid” funnits och så länge män och kvinnor vill ha sex så är jag säker på att den kommer att bestå. Vi är inte alls så monogama som våra moraliska normer vill få oss att tro.
Det så känsliga ämnet otrohet handlar ju om rädslan för att bli övergiven och ratad och det gäller män likaväl som kvinnor. Att sälja och betala för sex är ett sätt att njuta och uppleva spänning utan känslomässiga krav och förbindelser.
Läs mer på Fairyescorts blogg
Andra bloggar om: prostitution, sex, escortverksamhet, otrohet, samhällsdebatt