Paradis, på jorden och i sinnet
Jag har kommit på mig själv så många gånger när jag tänker ”det här måste vara det riktiga paradiset”. Och det händer om och om igen. Ofta är känslan förknippad med hänförande platser, speciellt ljus, lukter och ljud som tång och vågbrus, blomdoft och fågelkvitter eller total stillhet och tystnad. Stunder av lycka …
Jag är förundrad över att just jag får uppleva alla dessa paradisiska platser och ögonblick. Jag har känt det i skogen där granarna har varit tyngda av snö, i en liten båt på havet när vågorna glittrat i mina ögon, på en gren högt upp i mormors biggaråträd, på en öde sandstrand där sanden var fin och vit som snö, i en katedral i en vanlig tråkig stad, på en brant sluttning med oändliga rader av vinstockar och små byar som tagna ur en saga, under en palm i solnedgången med en iskall Margaritha i min hand, på toppen av ett berg med milsvida skogar och vattendrag så långt ögat kan nå, när jag ser mina gängliga söner – i mina ögon är de vackra som grekiska gudar. Och många, många gånger mer.
Men jag överraskas hela tiden av att samma känsla faktiskt kan infinna sig i de mest banala ögonblick. Som när jag öppnar dörren till mitt nya hem, får mail från någon som jag tycker mycket om, får en komplimang från en okänd man eller håller en kär vän i handen. Det är stunder då jag skulle vilja stanna klockan och låta evigheten råda.
Jag vet att dessa platser och stunder är något jag upplever i mitt sinne, något som berör mig på djupet och som kanske någon vid min sida inte alls ser på samma sätt. Men jag känner mig väldigt lyckligt och tacksam för den här förmågan att vara närvarande i stunden, att jag kan släppa in ögonblicket i mitt sinne och tänka att det är ett paradis jag befinner mig i.
[tags]paradis, lycka[/tags]
december 18th, 2007 16:51
Hej på dig Mimmi. Tänkte kommentera detta inlägg likväl som ditt tunga föregående. Jag är glad för din skull och lite avundsjuk. Måste vara gött att finna lyckan(paradiset) i det mest vardagliga. Jag själv tröttnar otäckt fort på visuella intryck coh fantastiska platser(men din mormors biggaråträd låter riktigt hejsan) och vad gäller känslor så har jag alltid varit en cyniker. Men jag tror fast och fullt på att man likt dig formar sitt eget paradis så dags att repa mod och hitta det som funkar för mig. Annars ger jag min tidigare kvinnliga arbetskamrat rätt när hon påstod jag skulle bli en bitter gammal gubbe. Stay happy tjejen.
mars 5th, 2008 22:51
Hej mimmi!
Vad härligt det låter =) Det fick mig en ricktig funderare. Jag tror det är så att dom ögonblicken finns för alla överallt även om man inte bor vid havet på en sandstrand. Det kan vara som du säjer, en god vän eller en fågel som sjunger. Det är lätt att säja.. men jag själv har svårt att upptäka och tavara på dom stunderna. Är oftast någon annan stans drömmer mig bort eftersom jag inte är nöjd med min tillvaro som jag har. Tycker att det ser mycket bättre ut på kort på andra ställen. Nu när jag läst ditt inlägg och tänker efter så finns det ställen där även jag tänker att det måste vara paradiset! Solnedgong och stjärnhimlen* =)