Majsol
När jag var barn var en av årets höjdpunkter Valborgsmässoafton. Vi åkte alltid till den lilla hembygdsgården. Pappa dirigerade den lilla kyrkokören som stod på trappan och sjöng vårsångerna. Mamma sjöng alt och när jag blev lite äldre fick jag ansluta till sopranstämman. Den lycka som fyllde mig när vi sjöng ”Sköna maj”, ”Vintern ra…” och ”Glad såsom få…” har jag sällan upplevt.
Min absoluta favoritsång var Godt maijeregn giff ur Lars Wivallius Klage-Wijsa från 1642. Jag har inte hört den på evigheter.
”Gott majeregn giv, låt dugga tätt ner,
låt varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv, låt frostet ej mer
de späda blomsteren tukta!
Var nådig, var nådig!
För dem jag ber,
som Herran tjäna och frukta.”
Sedan tändes den lilla brasan och alla drack kaffe och åt hembakade kakor.
Kulmen på kvällen var det lilla fyrverkeriet och spänningen bestod mest i att ingen visste hur det skulle avlöpa. Ibland fick ”fyrverkerimästaren” inte eld på pjäserna, ibland rasade ställningen så att fyverkeriet gick i backen 